The littlest things

Har inte direkt så mycket att skriva, så blir ett litet kort inlägg denna gången. Tänkte bjuda på foton från förra veckan, det är egentligen inget märkvärdigt med dom men det är två små saker som får mig att stanna till lite och glömma allt runtomkring. Rätt behaglig känsla, if I may say so! 





Simply put, bara två underbara små saker i vardagen! Och nej, jag är inte alls avundsjuk på fröken Rydens grammofon.. Inte det minsta! Vill inte alls ha en själv.

Imorgon tänkte jag lägga upp lite fler foton. Sov hos Josefine igår, vi drack lite öl på bryggan så jag passade på att fota en del. Så skönt att mitt objektiv äntligen är hemma <3

Nu har jag inget mer att rabbla om så tänker sluta skriva nu. Inte som jag har så mycket att säga, haha.



For you <3

Det här inlägget är tillägnat en av mina finaste vänner jag någonsin haft och någonsin kommer ha.

Alla minnen jag har av dig kommer jag att vårda för evigt. Dom planer vi hade för i sommar och allt vi pratade om för framtiden, det kommer jag fullfölja. Du kommer alltid ha en väldigt stor plats i mitt hjärta. Du fick mig att känna hopp när ingen annan lyckades med det, för när du och jag pratade så var det som du läste mina tankar. Du hade redan varit där, du förstod exakt hur jag kände utan att jag ens behövde sätta det i ord. Flera liv i ett liv som vi sa att vi hade levt, haha. Att kunna stå vid din sida, att kunna kalla dig min vän. Det är något av det bästa jag fått i det här livet. Du har gett mig så mycket utan att du kanske inte ens visste om det. Och du gör det fortfarande.

Jag och alla andra som stod dig nära kommer alltid bära med dig. Vi kommer se till att du får uppleva allt. Du är föralltid älskad av oss. Föralltid saknad. Men det ljus du spred när du var här, det skiner ännu starkare nu. Vi kan känna det. Hur du vakar och bryr dig om oss. Vi vill lyckas för oss själva men samtidigt för dig. För att göra dig stolt. För att visa vad du har gett och lärt oss.

Din familj är nog den varmaste familj jag någonsin träffat. Gud, vad du var älskad gumman. All kärlek ni delat och delar med varandra och ut till oss andra. Ni har gjort mig mer ödmjuk än jag någonsin trodde att jag kunde bli. I dom svåraste stunderna så reser ni er starka genom varandra. Jag kan inte ens hitta ord för vilken respekt jag har för er, och hur mycket kärlek jag känner till er. Ni inspirerar mig.



Den här tavlan gjorde jag till dig och din familj. Trädet är ifrån en av dina favoritlåtar. Men det behöver jag ju inte berätta för dig, hehe. Jag ville bara på något sätt visa hur hedrad jag känner mig för att jag fått ha dig i mitt liv. Att jag fick vara en del i ditt. Du kommer alltid forma mitt liv, du kommer alltid finnas i min framtid. Tack för att jag fick vara din vän! Tack för allt du gett och lärt mig. Tack för att du alltid var du. 


Jag kommer Alltid älska dig Becca! <3



Only words

Okej, detta inlägget kommer enbart vara en massa ord, en liten förklaring eller vad man ska kalla det. 
Upptäckte att det här med att driva en fotoblogg var liiite svårt när man är klantig och tappar sin kamera så man måste vänta på ett nytt objektiv. Väntat sen i mars.. Det gick an när jag gick i skolan för då kunde jag låna ett objektiv där. Men skolan tog ju slut i början av juni, där av ett långt uppehåll igen. Jag har iaf fått mitt älskade objektiv nu så i veckan tänkte jag börja om på nytt. Igen.. haha. 

Det är ju sommar. Finns massa att fota! ;) Och jag tänker börja imorgon.



RSS 2.0